Folkbildningsfolket

Sverige är känt för att vara landet där alla studerar. Det råd invandrare får när de undrar var de egentligen ska finna de där otillgängliga svenskarna är – börja en kvällskurs. Det är där alla svenskar är.

Och visst är det så . Vi är folkbildningens urmoder. Vi studerar, går buggkurser, kurser i matlagning, studerar på distans.

Något som också utmärker svensken är att den både är under och inom utbildning. Man går en buggkurs och undervisar i en matlagningskurs och däremellan är man ideell ledare på barnens fotbollsklubb.

Livet är ett enda långt lärande.

Ett ben i taget

I morse var det dags att för första gången sedan den nittonde december bege sig mot arbetet igen.

Vi har liksom lyckats vända lite på dygnet sedan dess.

I går när jag skulle sova låg jag länge och väl och vände och vred mig. Somnade till en snöstorm som yrde runt knutarna vid halv tre-tiden.

Vaknade någon timme efter till ett stilla, grått landskap. Blåsten var borta och snön likaså.

Men oj vad svårt det var att komma upp. Först drog jag med stor möda ena benet i golvet och sedan det andra. Inte förrän då orkade jag lyfta på överkroppen. Ena foten före den andra ner till kaffebryggaren och duschen – sen gick det av bara farten.

Skönt att vara igång igen.

Så där ja

Nu börjar uppsatsen anta en form som gör att man känner att man snart är i hamn. Det krävdes några timmars intensivt arbete men det är skönt när man börjar närma sig sitt mål. Snart är den här delkursen och även nivån anklarad. Så tar vi an oss nästa nivå. 

Jag är lite kunskapsadicted. Men det är nog den här känslan man är ute efter – att ständigt vara nästan i hamn.

Tvättstugelappen har fått en uppföljare

Vem har inte någon gång mötts av en präktig lapp i tvättstugan där man får förklarat för sig hur man ska sköta sina åtaganden vare sig man behöver det eller inte?

Nu har tvättstugelappen fått en uppföljare: Hundbajslappen

  I enskaplig undersökning(?) konstaterar Expressens läsare till 68 % att det inte alls är någon överdrift, utan mest kul.

Jag kan väl tycka att idén är ganska kreativ. Dessutom tycker jag bättre om den än det en granne en gång berättade att hon brukade göra istället – hon plockade upp bajset efter hon tagit reda på var hundägaren till bajshögen bodde och lade den helt sonika i brevlådan.

Jag skulle egentligen

Just nu skulle jag egentligen sitta och skriva allt vad jag kunde på uppsatsen som ska vara inne om några dagar. Men det finns en tid för allt. De senaste dagarna har jag helt enkelt varit tvungen att engagera mig då det gäller andra saker. Ibland är världen större än en uppsats. Och än har det inte hänt att de inte blivit klara i tid hur det än har känts ett par dagar innan deadline.